Allt om allergi header
Astma- och Allergiförbundets logga

Allergifria hundar?

Hundvalpar Finns det allergifria hundar? Vissa påstår att det finns hundraser som inte orsakar allergibesvär. Allergiläkare hävdar att alla hundar sprider allergen. Allergen är ett äggviteämnen i päls och saliv, som utlöser symtomen hos personer med allergi. Vad ska då personer med hundallergi tro på? Kanske har de fått mindre besvär vid kontakt med en viss hund jämfört med en annan hund. Om hundarna varit av olika ras så ligger tanken nära att det inte bara är dessa två hundar utan även hundraserna som skiljer sig åt ur allergisynpunkt. Och om det finns skillnader mellan hundraser så finns det kanske en hundras som inte ger besvär alls?
De flesta hundar i Sverige är sällskapsdjur, och har för många barn och vuxna en stor social betydelse. Hundar hålls också för jakt, som ledsagarhundar och för uppgifter inom polis och tull. Det finns därför många tillfällen när en person med hundallergi kan komma i kontakt med hund i familje- och i yrkessammanhang.

Det uppskattas att cirka 15 procent av svenska folket har allergi mot hund. De flesta får besvär av hösnuvetyp vid hundkontakt och många får också astmabesvär. Vissa får kliande nässelutslag om hunden slickar på huden. Det är därför inte konstigt att intresset för allergenfria hundar är stort.

Det är också lätt hänt att komma i kontakt med hundallergen utan att en hund är närvarande. Om till exempel mer än var femte barn på en förskola har katt hemma så kan halten av kattallergen i förskolan vara lika hög som i en bostad med en katt. Allergenet sprids lätt i kläder och hår från pälsdjursägarens bostad till andra miljöer.

Gemensamt för alla raser

Det har sedan 1970-talet varit känt att det viktigaste allergenet, huvudallergenet, hos hund är gemensamt för alla hundraser. Det har dock saknats systematiska studier av hur mycket av detta huvudallergen (benämns Can f 1) som olika hundraser producerar. Nu har nyligen en fransk forskargrupp rapporterat om allergenhalter som uppmätts från 157 hundar från 8 vanliga hundraser. De ville i första hand se om det var någon skillnad i allergenhalt mellan de olika hundraserna. Inverkan av pälsens typ, kort- eller långhårig-undersöktes också och om hundens kön, hane eller tik, påverkade allergenproduktionen. Till sist undersöktes om eksemförändringar beroende på talgkörtelstörningar hos hunden hade betydelse.

De raser som undersöktes var: schäfer, pudel, cocker spaniel, griffon, labrador och Yorkshire terrier. Lägsta genomsnittshalt av allergen uppmättes bland labradorerna och högst bland pudlarna. Allergenhalten hos pudlarna var i genomsnitt 8 gånger högre än bland labradorerna. Det måste dock noteras att detta gällde genomsnittsvärdet för de olika raserna. Spridningen kring detta värde var nämligen mycket stor. Den labradorhund som hade högst allergenhalt låg t.ex. på en nivå som var 8 gånger högre än vad den pudel hade som låg lägst inom sin ras. Det innebär att möjligheten att utifrån hundras bestämma vilken allergenexponering som man kommer att utsättas för efter ett hundköp är mycket liten.

Tvärtemot en vanlig uppfattning spelade det ingen roll om hunden var kort- eller långhårig. Hanhundar hade en något högre allergenproduktion än tikar. Förekomst av eksem hos hunden ökade också allergenproduktionen. Det gick att uppmäta allergennivåer hos samtliga undersökta hundar, alltså var ingen hund allergenfri.

Sammantaget talar denna rapport för att det visserligen finns skillnader i allergenproduktion mellan olika hundraser på gruppnivå. Men spridningen inom varje ras är så stor att informationen har liten praktisk betydelse för personer med hundallergi. Det är även ur allergisynpunkt viktigt att behandla eksem hos hunden. Och, tyvärr, några allergenfria hundar upptäcktes inte.