Laktosintolerans

Laktosintolerans innebär att man är överkänslig men inte allergisk mot mjölksocker, laktos, som finns i mjölk. Vanliga symtom är gaser, diarré och magont.

Laktosintolerans är ofarligt och ger inga följdsjukdomar. Besvären kan upplevas som obehagliga, men kan oftast undvikas om man minskar mängden laktoshaltiga produkter i maten.

Laktos (mjölksocker) är en sockerart som bara förekommer i mjölkprodukter. Enzymet laktas som finns i tunntarmens slemhinna bryter ner laktos till glukos och galaktos. Den som är laktosintolerant har brist på laktas och kan därför inte bryta ner laktos. Ca 3-5% av den vuxna svenska befolkningen är laktosintoleranta. Förmågan att bilda enzymet laktas är ärftligt betingat. I en del områden i världen är nästan alla vuxna laktosintoleranta.

Det finns tre olika former av laktasbrist. Medfödd laktasbrist: Denna form av laktosintolerans är extremt ovanlig. Den upptäcks redan när spädbarnet ammas eller får laktoshaltig modersmjölksersättning och ger vattentunna diarréer. Dessa personer saknar helt enzymet laktas.

Primär laktasbrist: Detta är den vanligaste orsaken till laktosintolerans. Med stigande ålder får en del människor nedsatt förmåga att bilda enzymet laktas. En viss förmåga kvarstår dock för det mesta vilket för att små mängder laktos kan spjälkas. Förmågan att bilda laktas kan inte återfås.

Sekundär laktasbrist: Denna form uppträder i samband med någon annan skada på tarmen. Vid obehandlad glutenöverkänslighet, inflammation i tarmen, kraftig maginfluensa eller efter bukoperation kan tarmslemhinnan vara så skadad att den inte förmår att producera laktas. När skadan läkt återkommer oftast förmågan att producera laktas.

Om laktos inte spjälkas i tunntarmen kommer laktosen att jäsa av bakterier i tjocktarmen och ge upphov till gaser. Gasbildningen och laktosens vattenbindande effekt ger symtom som diarre´, uppspändhet, samt koliksmärtor.

För att diagnostisera laktosintolerans görs en laktosbelastning. Patienten får dricka en lösning med laktos och uppkomna besvär noteras. Blodglukosvärdet registreras samtidigt. Ett annat sätt att bekräfta laktosintolerans är att ta ut ett liter prov från tunntarmen och mäta hur mycket laktas som finns i provet. Behandlingen går i huvudsak ut på att inte inta mer laktos än vad man tolererar. De flesta laktosintoleranta personer klarar upp till 5 g laktos per dag (=½ glas mjölk). Hur mycket laktos man klarar bör provas ut individuellt. Feta mjölkprodukter innehåller mindre laktos än magra produkter. Hårdost lagrad mer än 3 månader är i regel laktosfri. Ost, liksom låglaktos-mjölk, är viktiga kalciumkällor för den som är laktosintolerant. Enzymet laktas kan också tillföras i form av droppar som tillsätts till maten. Kapslar eller tabletter som man tar före en måltid som innehåller laktos är ett annat alternativ. Det tillförda enzymet bryter ner laktosen i maten. Fråga på apoteket vilka produkter av denna typ som finns. Laktos ingår ibland i läkemedel. Den mängd laktos som finns i en tablett är dock så liten att den i regel inte påverkar den som är laktosintolerant. Rådgör med läkare eller dietist om vilka och hur mycket mjölkprodukter du kan äta.